Tar det aldrig slut?

Igår var första dagen som jag var helt själv utan barn och ledig från jobbet. Kan bara säga att det var fruktansvärt att vakna på morgonen. Jag hade tänkt att jag skulle sova länge, men ack nej. Jag vaknade klockan 8 och hade en sån fruktansvärd ångest. Visste inte vad jag skulle göra. Men nu har jag barnen hos mig igen, och jag känner mig hel. Undrar hur det kommer att bli sen. Tur att jag jobbar så mycket som jag gör. Men allt kommer bli lättare sen, det är bara så svårt att tänka sig hur det ska bli. Tiden sniglar sig fram.